Om barn på bröllop

Det beror väl också ganska mycket på vilken typ av bröllop man ska ha.

På ett frackbröllop med fem rätter vid sittande bord och dans till stråkorkester kanske inte barn är helt rätt.

På ett kavaj-bröllop med buffé i trädgården skulle jag inte ha några som helst problem att ha med ungar.

 

Jag håller med Fru Stolpe i det hon säger...Vi har oxå tackat nej..och det har lett till en del tråkigheter...hur ego får en brud vara?????Skall själv gifta mig med barn vid min sida, okej accepterar att mina barn inte får följa med på bröllop vi är bjuden på, men då får brudparet i fråga oxå acceptera ett nej!!  Jag tycker kanske oxå att detta är en familjens högtid och har svårt att se att man väljer att inte ha med barn. Ett barn behöver inte vara med till 02.00 och uppleva "fulla" människor...

Jag tycker att det är två olika saker. Att hålla barnförbjudet under förevändning att det är för barnens skull tycker jag är lite hyckleri. Då är det ju upp till föräldrarna att avgöra vad deras barn klarar av/tycker är roligt/ ska få se.

Att däremot hålla barnfritt för att man vill ha det så själv, det är ärligt och upp till varje brudpar att besluta, det ska i alla lägen respekteras. Men självklart får man då också respektera att vissa gäster tackar nej till inbjudan så som det står.

Och jag kan säga att vi som brudpar tyckte det var skönt när två av våra kompisar tackade nej för deras son inte var bjuden.. Vi vill inte ha sura miner på vårt bröllop, passade det inte så fick det vara så..

Vi är inte vänner med det här paret längre, för de surar fortfarande för de inte "fick" komma...

Och jag förstår inte varför båda måste stanna hemma med barnen, om man nu inte vill lämna sina barn så kan ju i vart fall en av föräldrarna komma på bröllopet (dvs den som står närmast eller den som känner att den vill mest). Har aldrig varit några problem i vår bekantskapskrets eller släkt att dela på sig vid sådan eventualiteter...

Känns ju som en otroligt barnslig markering om ingen förälder kommer när det faktiskt inte är nödvändigt att båda är hemma för att ta hand om barn några timmar. Så jag förstår om brudpar blir sura för man förstår ju markeringen och det är ett avståndstagande. Därför köper jag inte argumentet att man som brudpar får tåla att par tackar nej för att barn inte får komma med på festen.

Min fd vän sa till oss att om inte hela familjen var bjuden så kom ingen.. Då fick det vara, och så får de sura, vi bryr oss inte.

håller med, man lever väl inte i symbios.
Ska bli intressant att se hurdana reaktionerna blir på vår inbjudan här i dagarna...

Tackar du nej till jobbets personalfest också om du inte får ta med barnen?

Hur ego får en gäst vara undrar jag istället...

Men det kan väl ändå inte brudparet avgöra? Vilken familjesituation gästerna har?

Jag kan hålla med om att det är lite barnsligt att stanna hemma om man gör det som en markering. Men det kan faktiskt vara så att det är tufft att vara hemma ensam med barnen. Visst, snackar vi en bröllopsfest på nån/några timmars reseavstånd så må det väl vara hänt då kan man åka över kvällen och sen åka hem. Men ofta kan man få resa rätt lång avstånd och det kan krävas både en och två övernattningar.

Jag tycker det är otroligt förmätet att sätta sig till doms över hur andra lever sina liv. Vill/kan inte gästerna ställa upp på inbjudan som den är skriven så är det deras fulla rätt att tacka nej utan att andra ska börja utvärdera deras anledningar.

Personligen så hade jag stannat hemma om jag blivit bjuden till en fest där ammande barn inte var välkomna, under tiden dottern var liten. Med tanke på hur slitiga vissa dagar varit så hade jag då föredragit at vi båda var hemma.

Idag, när dottern är äldre så bokar vi snabbt in barnvakt om brudparet vill ha ett barnfrit bröllop. Men bar aför att jag är beredd/har möjlighet att göra det, så anser inte jag att jag har rätten att reljera över den som gör annorlunda.

Ja, om omständigheterna kräver det. En inbjudan är en inbjudan och inte en inkallelse med närvaroplikt. Hur ego får man vara som brudpar?