Om barn på bröllop

Vi resonerar såhär:

Bröllopet är en fest för vuxna, en högtid man vill minnas resten av livet, inte ett barnkalas. Jag köper inte heller riktigt resonemanget om att ett bröllop skulle vara tråkigt för barn, det är säkert jätteskoj. Och har man ett utomhusbröllop eller informellt så kanske det funkar bra med stoj och stim.
Vårt bröllop är formellt och vi har spenderat vansinnigt mycket pengar på att få det perfekt. 1 barn kommer närvara, och det är vår dotter. Jag har generellt ingenting emot barn och tycker att de mestadels ska vara med, bröllop är väl enda undantaget.
I vårt sällskap finns det 2 barn med ADHD, och jag är ledsen men jag uppskattar inte en 5-åring som skriker och springer runt för att den är undertimulerad,tex. när min far försöker hålla ett väl genomtänkt tal till mig och m2b på ett av vårt livs viktigaste dag. Vad tror ni själva att jag skulle komma ihåg om 10 år?
Sedan kan jag tycka att ett bröllop kan ge föräldrar chansen att faktiskt gå på fest utan sina barn, för hur ofta händer det?

Vi har fått höra vår beskärda del av kritik för detta beslut att ha ett barnfritt bröllop, och jag tror att i ärlighetens namn att hade dessa 2 barn inte haft den sjukdom de har så hade vi nog funderat i andra banor. Men man kan ju inte välja vems barn som får komma. Det är antingen, eller.

Nej, anledningen till att man väljer barnfritt är inte att man vill hålla nere antalet gäster, det är för att man inte vill ha med störiga ungar.
Anledningen till de är medbjudna i kyrkan är att man inte får/kan neka någon att komma till kyrkan.

Det enda argumentet som absolut hade välkomnat även andra barn till vår bröllopsfest, hade varit om min son hade velat vara med - Vi har, i beslutet att ha ett barnfritt bröllop utgått från honom och han vill inte, utan vill hellre vara med sina farföräldrar. Däremot vill han vara med under vigseln, inte därför att han tycker att gudstjänster är jätteroliga, utan för att han vill se oss "bli gifta"
Huruvida våra vänner och släktingar med barn kan fatta beslut för sina barn därför att de känner dem bäst, tvivlar jag inte en sekund på - däremot skiter vi faktiskt i det då det handlar om vårt bröllop och om vilka vi vill fira det med. Känner sig någon överkörd och orättvist behandlad för att de inte får ta med sig sina barn på vårt bröllop så är det trist och enligt mig ganska konstigt.
Jag följde med mina föräldrar på diverse bröllop, fester och kalas när jag var liten, men ibland fick jag stanna hemma med barnvakt. Att min syn på alkohol skulle ha påverkats positivt för att jag såg mina föräldrar och deras vänner dansa lambada, skratta och ha förtroliga samtal med mig som 8-åring, ställer jag mig tveksam till - att jag kommer ihåg det idag, över 20 år senare är nog snarare ett tecken på det motsatta. Men jag är inte utbildad i ämnet och tänker inte fördjupa mig i det.

Äntligen nån som tänker precis som jag.

Har funderat på precis samma som du TS. Och att när jag var liten så var det så otroligt roligt att vara med på fester...på den tiden var barnen med. Ingen som tyckte det var konstigt, jobbigt eller nåt fel på det. Jag har massor med minnen från olika fester jag var med på, och nya vänner man träffade. Synd att dagens barn inte ska få vara med om sånt. Världen har blivit allt underlig.

Och tror nu inte att det är JAG själv som tycker att "ingen tyckte det var konstigt, jobbigt eller nåt fel" med att ha barnen med. För det är faktiskt mina föräldrar och deras vänner som diskuterat den saken.
Och jag håller med dem...alla är så märkvärdiga med sitt eget idag.

Jag var aldrig med på bröllop som barn på 70-talet så det är nog inget nytt.

Jag har full förståelse för dem som vill fira utan barnen.
Jag tror att barnen tycker absolut att det är roligt att vara på bröllop däremot kan det finnas många vuxna som inte tycker det är så roligt att ha dem där. Jag förstår folk som vill bara ha vuxna vid deras bröllop (eller bara egna barn med). Detta måste gästerna kunna respektera utan sura miner, passar det inte får de tacka nej helt enkelt. Tror inte heller att det handlar om att hålla antal gäster nere utan jag tror att det vill bara slippa barnen helt enkelt.

Själv skall vi ha barn med på bröllopet. Ca 15-20st, deras åldrar är alltifrån 2veckor (ännu inte fött) till 15år. Dom barnen som betyder mest för mig är mina brorsöner/näbbar, 3år respektive 4år. Det skulle aldrig vara ett alternativ att jag skulle gifta mig utan att mina ögonstenar var med. Men jag vet att det kan också bli ett himla liv med barn på fest. Därför kommer vi att ha en "nanny" samt ett barn rum med filmer, spel, sov madrasser osv. Efter barnen har ätit klart får de gå iväg med nanny'n så de kan leka utan att störa de vuxna. Vill de komma ner och dansa senare är detta helt ok, då är det knappast tyst och lungt med tal heller...

Konstigt att en del tycker att det ändras. Som född på 70-talet kan jag ärligt säga att jag aldrig var med mina föräldrar på bröllop som liten (endast ett, då var jag dock bjuden och 10 år).

Jag tycker snarare att folk idag ser det som ett måste/krav att barn måste vara med på allt. (Där är det verkligen en förändring i inställning och attityd.) Så var det deffinitivt inte när jag växte upp! Visst vi var med vid Nyår o Midsommarfester och middagar med familjer som också hade barn i vår ålder, men inte andra gånger, och det berode nog oftast på att det var svårt att få barnvakt vid dessa tillfällen inte att det var så att vi var tvugna att vara med

Jag tycker om barn, men inte i vilka sammanhang som helst. På mitt bröllop är ett typiskt tillfälle då jag bara skulle uppleva barn som jobbiga.
Vi har dock valt att låta föräldrarna välja själva eftersom det inte är så många i vår närhet som har barn. Men vi har inte heller ordnar någon "barnmat", avsatt ngt rum/hörn där barnen kan sova/leka och kommer inte ordna några aktiviteter till dem, så vi hoppas att föräldrarna väljer att lämna barnen hemma.

Är det många barn som skall komma på bröllopet och det är förberett för barnen så som flera beskriver med barnvakt och lekrum så är det väl jätteroligt att som barn vara med. Dels att få nosa på vuxenkalaset men också att få ha sin "egen" fest.

Däremot tror jag inte att det är så kul att som barn vara tvungen att sitta still och tyst på en stol genom en lång middag under ett mer "formellt" bröllop. Eller bli bannad och hyssjad stup i kvarten för att man stör.

Det finns ju otroligt många olika typer av bröllop så det går nog inte att säga svart eller vitt i den här frågan. Sedan är det ju faktiskt så att även om föräldrarna säkert är kapabla till att besluta själva om hur deras barn uppfattar saker och ting så spelar det ju ingen roll. Det är ju brudparets uppfattning av bröllopsdagen som räknas. Alla gäster är ju där för DERAS skull.

Kanske det är skillnad mellan Finland och Sverige då, för vi var alltid med (född på 80-talet)...samma med de andra barnen.
Vi gifte oss -06 och på vårt bröllop var det 20 barn. Inte en enda som var jobbig eller nåt i den stilen. Hade barnbord dukat i ett annat rum och barnvakter fixade som lekte och hjälpte barnen med maten.
Jaja, dethär är ju bara min åsikt.

Men sen tycker jag att de som har barfria bröllop också ska acceptera att man kan tacka nej till att komma om man inte får ta med barnen. Det gjorde vi till det enda bröllopet av 5st som var barnfritt som vi blivit bjudna på...och inte var det populärt att vi tackade nej.