Om barn på bröllop

Vi bjuder inte barn till bröllopet av ett par orsaker:

Vi har inga egna barn. Hade vi haft det hade vi anpassat festen och planeringe till det.

Vi har bara en handfull familjer, på 70 inbjudna, som har barn. Jag tog ett snack med min gode vän som väntar sitt tredje. Jag berättade att hon var bjuden, men att vi skulle ha barnfritt. Jag frågade om det gick praktiskt för henne att lösa. Det visade sig att hon skulle föda precis då, så hon tackade nej. :) Att ha ett samtal med de det gäller och att vara tydlig med sin vilja är a och o. Att först bestämma något, överväga noga och sedan bli ifrågasatt eller anklagad av gäster är inte roligt för någon som planerar bröllop...

De familjer som har riktigt små barn är inte jättenära vänner. Dvs. vi har träffat barnen max två gånger. Jag vill inte att dessa barn ska ta fokus, höras mest på inspelade filmer från dagen mm. Det ÄR Ego. Men när ska man annars få va det, om inte på den dagen som handlar om OSS? Bara oss och vår kärlek. Våra gäster har kommit dit för att umgås, skratta, glädjas och fira med oss. Ingen som inte vill, ska behöva känna sig störda på att det kryper barn runt borden. :) Jag har tyvärr varit på sådana bröllop, då barnen som är bjudna är riktiga yrväder. Fullt sjå för föräldrarna och alla andra, alltså...

Att vara konsekvent är något som vi har varit noga med då det gäller inbjudan. Alla ungdomar/barn över tio är väkomna. Det var faktiskt en manna till en 12 åring som frågade, halvarvarligt, om hennes son inte kunde uteslutas från inbjudan... Men han hade själv redan börjat se fram mot bröllopet. Placering är ju viktigt. De som är unga får sitta mellan de, de känner. Vi har inte heller bjudit barnen till vigselcermonin.

Det finns som redan nämnt många anledningar till att bröllopspar utesluter barn. Jag och min kille älskar barn. Men som någon skrev tidigare: Det kostar. Jag tror att vi som inte har barn "Stör oss" mer på om dagen inte blir exakt som vi vill. Lever man med barn är ett vredesutbrott "helt vanligt".

Att bestämma sig för att barnen inte har roligt på bröllop, eller att föräldrarna har roligare utan barn är konstiga påståenden. Alla tycker olika, men vi som inte har barn ser som självklarhet att föräldrar då och då unnar sig att umgås med sina vuxna vänner. Barn tar upp plats ändå, även fast de är underbara.

Jag fick själv följa med på allt som barn och skätte mig tydligen exemplariskt. Jag älskade att fira nyår med vuxna och vara uppe supersent osv.

Jag kan inte garantera att jag resonerar det minsta lika då vi får egna barn. Men å andra sidan så kan man ändra sig angående allt, när som helst. :)

Jag vet att i detta fallet är det bara för att de inte vill ha barnvakt och tycker att man ska bjuda hela familjen och inte välja ut vem man bjuder..

Men som sagt, vi har ingen kontakt idag, och saknar det inte heller..

Det tror jag definitivt!!!

födelsedagsbrud skrev 2010-03-10 16:55:59 följande:

Men om barnet inte ska vara med till 02 då, vart gör man av det? Ska man ge en 5:åring ett par hundra till en taxi då eller? :)

Detta innebär ju att även föräldrarna blir "lidande" av att barnet inte orkar vara vaken.

/Johan

...och så försvinner en hel del av gästerna tidigt på kvällen för att åka hem med barnen. Lite småtrist.

Resesäng, sova i vagnen, madrasser på golvet....

Det problemet kan ju uppstå ändå, om familjen bor nära. Man kanske åker hem tidigt för att man inte vill lämna sitt barn med barnvakten för länge.

Det är inte säkert att lokalen medger madrasser på golvet eller resesängar. Alla firar inte sina bröllop i stora lokaler.

men alla lokaler har ju faktiskt ingenstans att göra av ett barn som ska sova på madrass på golvet. Och med våra egna barn skulle det vara helt hopplöst, om det skulle pågå en fest i rummet intill med hög musik, så inte sjutton skulle de någonsin kunna sova i en helt främmande miljö på madrasser på golvet medans mamma och pappa shakear loss på dansgolvet. inte ens med oss sovande brevid skulle de ha lätt att komma till ro.

Det finns säkert de ungar som kan sova genom en jordbävning men våra tillhör helt klart inte den skaran

Såg att någon skrev att man inte vill dela på sig som föräldrar att den ena går på bröllop medan den andra inte gör det, ifall det är en annan ort som kräver övernattning. Och visst får alla göra som de vill, men jag tycker inte det är något konstigt alls att kunna sova ifrån varandra sådär. Min sambo spelar tex i band och de åker ju runt om i landet och spelar då och då.
Det skulle ju vara helt sjukt om jag och barnen skulle hänga på varje gång för att inte sitta hemma medans han är och "roar sig". Lika lite som han och barnen fått följa med på kickoff med jobbet som innefattat en hel helg, eller annat som bara jag åkt på.

Ska barnet sova på plats så måste ju en förälder avvika från festen för att natta. Man måset då också hålla koll på barnet så det inte vaknar och liknande.

Om familjen bor nära och måste avvika så kan man ju fråga sig hur de hade gjort om de INTE hade bott nära?!?

Jag tycker inte om att vara ifrån mina barn, men nån gång då och då kan vara både skönt och avkopplande. Att få vara vuxen fullt ut, att inte behöva anpassa sig efter barnen vilket man ändå gör 362 dagar om året.

Barn på ca 3 år och uppåt tycker väl bara det är kul att får sova hos mormor/morfar eller farmor/farfar?!? Barn som är ännu lite äldre tycker väl det är kul att sova hos en kompis?!?

På vårt bröllop är alla våra vänner och våra familjer bjudna. Ändå lyckades vi hitta en barnvakt åt våra barn som barnen känner bra och vi litar på fullt ut.

Inbjudningarna går i regel ut så långt i förväg så det nästan inte ska finnas någon bortförklarning till att man inte kunnat ordna en barnvakt.

/Johan

Tycker jag också. Sedan kan det ju hända att barnvakten blir sjuk eller får annat förhinder.