Hur har ni råd?! :O

Vi är 23 år båda två och ska gifta oss augusti 2011. Jag är mammaledig just nu och tar bara ut några dagar/veckan så får bara ut ca 5000:-/månad så för mig blir det inte mycket sparat. Trots att vi har ett stort lån på vår lägenhet i sthlm så lyckas vi faktiskt spara pengar varje månad (har en sambo som tur är tjänar ganska bra). Plus att vi var väldigt duktiga på att spara när vi båda hade heltidslöner! Vi kommer inte få några pengar av familjen, kanske en resa i present men bröllopet får vi stå för själva.

Det gäller ju bara att bestämma sig så går det alltid (nästan) att spara varje månad. Sen kanske vissa behöver 2-3 år på sig för att få ihop pengarna - men vad gör det när man vill ha sitt drömbröllop! :)

ja, jävlar (ursäkta uttrycket). att det ska behöva bli sånt otroligt hetsande till följd av vad man vill lägga i pengaväg på sitt bröllop. ett tips till människor som irriterar sig på att andra lägger mycket pengar - deltagandet i forum och diskussionstrådar är frivilligt. sluta läs om det känns jobbigt.

vi försöker få vårt bröllop att kosta så lite som möjligt för att kunna ha bröllopet när vi vill ha det utan att behöva låna pengar till det. det kostar vad det kostar och då får man prioritera, simple as that. för vår del är det också så att vi bägge tänkt oss ett litet bröllop utan historiska utsvängningar, och det hjälper förstås till. hade nån av oss varit intresserad av ett enormt partaj på slott med alla vi kan hitta i kalender och mobillistor - ja då hade vi banne mej fått sätta datum därefter och sparat.

och nej, ni som väljer att lägga mycket pengar på ert bröllop behöver inte skämmas eller gå till stupstocken. och ni som lägger lite pengar och måste gnälla - spara ihop mer pengar och gör det ni egentligen ville, eller knip igen kakgluggen.

S2011: Väl rutet!

Jag blir då snurrig jag. Jag tycker ni som argumenterar mot varandra egentligen säger samma sak. Att alla bröllop är fina oavsett kostnad:) 

Optimia, jag kan bara instämma kring ditt långa inlägg. Dessvärre får man be om ursäkt för att man finns i Sverige och jag är så jävla trött på det. Hädanefter tänker jag med glädje berätta alla roliga saker jag och min blivande man gör och, hör och häpna, glädjas åt det snarare än att skämmas.

JAG HAR OCKSÅ PLUGGAT HÅRT!! TJänar ändå mindre än min man som har gymnasieutbildning så det är då ingen garanti.  Vi lever ett utmärkt svenssonliv precis som vi vill och handlar våra kläder på HM precis som alla andra i vår stad och skiter högaktningsfullt i var ni köper era kläder.

Oavsett vad en del verkar tro så har man även i Sverige olika förutsättningar från start. Alla kan utbilda sig men förutsättningarna är olika om man kommer från en akademikerfamilj eller ett alkoholisthem.

Jag klagar inte på hur mkt ni lägger på vad....bryr mig inte i ryggen. Jag klagar på er som inte inser att för väldigt många i Sverige (oavsett livsval) inte bara går att snåla in på några lyxsaker för att spara 10.000 i månaden.

såklart inte. På samma sätt som det är tråkigt för oss som gör ett större och mer påkostat bröllop att höra att det endast är pengarna vi bryr oss om...Jag svarade TS och några andra hur vi valt att göra och varför.

Jag tycker såhär. Bröllop är härliga oavsett storlek och budget om rätt romantiska och festliga stämning skapas.

Jag tolkar det som att du pluggat hårt i nio år grundskola och därefetr inte vidareutbildat dig?

Att plugga hårt på högstadiet, det gjorde nog en hel del av de som sedan pluggade hårt på gymnasiet och därefter hårt/medelhårt på universitet och högskola.

Det är inte så att det inte räknas att plugga hårt på högstadiet, men att tiden när det räknas kanske är just där och då, och att det som senare räknas för lön och arbete är en högre utbildning än den man jobbade hårt med när man var femton?

Jag håller med optimia(?) och Rufsas i att på detta forum verkar allt handla om att det baar ska sparas pengar och att de som lägger pengar verkar "uppe i det blå" och inte vet vad kärlek egentligen handlar om. Det har stört mig massor-

Jag tror att vi skapar våra förutsättningar själva. Jag tror att alla kan lyckas, bryta sig loss och förverkliga sin dröm. Drömmarna kan se olika ut men de allra flesta gillar den frihet som pengar medför. Jag tror att taskig uppväxt kan vara en drivkraft om man vill ha det så. Jag tror att många akademikerbarn konstant lider av press inifrån och utifrån att räcka till- en press som den som kommer från en familj där man inte är akademiker slipper. Där är alla glada och stolta för ett intagsbesked.

Denna debatt börjar spåra ur, men jag vill med detta säga att jag tror absolut att man kan skapa sig det liv man vill leva med sina egna händer, men att man kanske behöver förändra sina förutsättningar. Att frändra dem KAN man i många fall göra själv just genom att välja att plugag hårt länge, att nyttja vårt bidragssystem och gratis skola och bo där det finns jobb.

Pyrro: instämmer helt med dig!

Optimia: Nog måste du väl förstå att det faktiskt finns människor som beter sig illa utan att det finns bakomliggande orsaker som grundar sig i dålig uppväxt, svagt psyke osv. Det finns människor som är så här av naturen. De flesta kan man väl säga är goda i sig själva, sen finns det en liten klick som är lite annorlunda, det bara är så. man behöver inte leta orsaker från barndomen osv.
Jag har otroligt mycket distans till kvinnan i fråga, kom bara att tänka på henne när jag började läsa tråden. Vi umgås inte idag men gjorde det tidigare, jag känner henne, hon har alltid varit så här, och hade hon på nått sätt mått dåligt skulle det kommit fram för eller senare.
Och NEJ jag kan inte vara sympatisk när jag tänker på henne, hon är inte sympatisk, hon har förstört för alldeles för många, hon är en sån som tar din idé och säger att det är hennes. Hon ÄR  hemsk. Jag sk-ter helt i om hon nu skulle må dåligt, hon försätter att köra över folk oavsett.

Haha måste ändå skratta lite, det här ju inte ett jota med tråden att göra längre. Vi kan väl bara inse att vi helt enkelt tror olika om människor. Jag är pessimist, har alltför många gånger insett att jag har haft rätt i min misstro. Men jag gnäller väldigt lite för jag vet ju själv hur illa det låter.

Det är bara att gratulera er som har möjlighet, av olika anledningar, och tycker det är ok att lägga stora summor på erat bröllop, ni får det bröllop ni vill ha.
och till oss andra kan jag bara säga att vi kommer att få en fantastisk dag även om kalaset inte kostar flera hundra tusen. Vi kommer få vår man/kvinna, människor vi tycker om är där och det blir den dagen vi har planerat så länge för.
Lycka till!

Jag tolkar det som att Pyrro pluggat mer än sin man, och ändå tjänar han mer? eller?