Hur har ni råd?! :O

Jag svarar på TS fråga nu....Jag tror att fler än man tror får hjälp av föräldrar,släkten etc med pengar och att många kanske har vänner och bekanta som de får hjälp av. Om man börjar fråga runt bland de som haft stora bröllop med många gäster så är det ändå hyfsat vanligt att få höra sånt som tex "min kollegas man är trubadur och han spelade gratis i kyrkan", "min mamma jobbar på en cateringfirma och har rabatt så vi fick maten billigare", "min kusin är fotograf så vi betalade bara för själva materialet" eller "farmor betalade tårtan,mamma betalade buketten, svärfar betalade maten och "min systers kompis är sömmerska och fixade klänningen"....Jag tror att en del inte berättar om hur mycket hjälp och/eller pengar som familj,släkt och vänner har ordnat. Och en del sparar i flera år, andra gör mycket själva, andra väljer bort "mindre viktiga" saker för att ha råd. Och en del har sparade pengar eller tjänar mycket och kan spara ihop pengar till ett bröllop ganska snabbt.

Och INGEN behöver be om ursäkt för att han/hon tjänar mycket pengar och INGEN behöver försvara det eller förklara/rättfärdiga sin inkomst. Alla har olika förutsättningar (olika bakgrund, olika värderingar man fått med sin uppfostran, olika hälsa - man kan ju tex ha sjukdomar som begränar en osv),olika start i livet och man har olika drömmar och värderingar om vad som är viktigt i livet. Man kan tex tjäna mycket pengar och vilja lägga mycket pengar på sitt bröllop (för att man har råd och har möjlighet att lägga mkt pengar) och ändå veta att det som "egentligen" är viktigt är att man gifter sig med sin stora kärlek och man kan ändå veta att m2b,familj och vänner är det egentligen är det viktigaste i livet.

Jag har själv pluggat på högskola men valde helt fel utbildning och jobbar INTE med det jag är utbildad till idag. Och jag har definitivt inte hög lön. Men jag är trots allt glad att jag pluggade på högskolan, det svider när CSN ska betalas men jag tycker att det ändå är värt varenda krona. Jag anser att jag har det bra ändå, fast jag inte jobbar med det jag är utbildad till och har ännu inte kommit fram till vad jag ska bli "när jag blir stor". Min m2b har också pluggat på högskola och han jobbar med det han är utbildad till och han är väldigt nöjd med det. Vi har inte hög inkomst men vi har ändå sparade pengar att ta av (och nej, det är inte pengar från föräldrar eller så, vi har sparat ihop dessa själva). Vi kommer inte ha ett stort bröllop med många gäster för vi har inte råd och m2b vill inte ha en stor baluns (han gillar inte att vara i 'rampljuset') och jag är inte så "släktkär"- om vi hade haft större budget hade jag kanske velat bjuda ytterligare några släktingar och fler gamla kompisar och fler bekanta tex.... Men kort sagt: vi har jämkat våra viljor och anpassar oss efter plånboken. Inget konstigt alls.

En del har råd att ha sina drömbröllop helt utan behöva tänka på kostnaderna och det ska man inte be om ursäkt för. Andra får försöka skära i kostnaderna och kanske jämka sina viljor och prioritera vissa saker som känns viktigare.

Jag upplever fortfarande att jag inte har fått svaret på min fråga så jag frågar igen:

Varför är det mer okej att klanka ner på brudpar som lägger ner mer pengar på bröllopet än de som vänder på varenda slant?

Tror du inte att det kan ligga ganska mycket i något slags kulturarv, med uttryck som "sparsamhet är en dygd" "eget skryt luktar illa" och liknande?   Och att det alltid kommer att vara mer legitimt att slänga laddningar med sleven åt det håll där det inte verkar kunna göra ont?
Som andra exempel:

*Det är OK att påpeka hur smaaaal någon är (herregud, ta och ät lite, du är ju bara skinn och ben)-men inte att någon är tjock.

*Det är OK att häckla den som är pratsam, (guuu vad du babblar, ja här har vi en kackelmaja av rang etc) medan man aldrig skulle hacka på den som verkar blyg.

Bara en fundering.

Vem klankar? Jag upplever att folk på BT iallafall, struntar i huruvida man har ett dyrt eller "billigt" bröllop, det är liksom upp till var och en. Alla  verkar vara rörande överens om att det man minns från tidigare bröllop är om man har haft roligt eller inte. Mat, dryck servetter osv är det väl aldrig någon som minns hur det var utformat? Eller?

Passionsblomman,

Jag tror att du är inne på helt rätt spår. Kan bara referera till min blivande man som är väldigt lång (1,98) vilket han får höra jämt och ständigt. "Vad lång du är!" Han tycker det är jobbigt eftersom han skulle exempelvis aldrig säga "Vad tjock du är!" till någon. Jag har försökt förklara att jag absolut förstår honom och tycker att det är fel men att samhället på något sätt har bestämt att det är stiligt att vara lång.

Vi behöver nog alla fundera över hur vi pratar om andras val (för i tråden är det ju faktiskt val och inte längd som diskuteras), men jag blir faktiskt oerhört förvånad att det är så många som hånar de som lägger mycket pengar på bröllopet. Varför? Ingen av oss som skrivit i denna tråden är "uppe i det blå" (som används som uttryck lite här och var). Det är INGEN av oss som har sagt att vi tror att alla har råd bara man gör matlådor osv. Så varför denna ilska? Om det inte är ren och skär avundsjuka - vad är det då?

Jag måste säga att ingen har någonsin frågat mig vad vårat bröllop kostar( jag menar alltså utanför BT), inte ens min mamma  och hon vill alltid veta vad saker kostar. Är det så vanligt att folk frågar sånt?

för det är ju en förutsättning? att köra över folk för att tjäna pengar.

Oh. My. God.

Om inte den inställningen är mindervärdeskomplex för att man inte tjänar pengar vad är det då?

Att komma någon vart. vart man ska är ju för det första subjektivt. Handlar det om pengar eller om att bli världsbäst i schack så handlar det nog oavsett om saker som: driv, talang, engagemang, slit, hårt arbete, att kunna lyfta och hjälpa andra och själv bli lyft vid behov, att ha stark självkänsla, ibland starkt självförtoende, fortsätta kämpa för sin dröm och sitt mål fast andra skulle gett upp.

Uppochhoppa: Ironi verkar inte vara somligas starka sida... Jag ska förklara så att du förstår: Jag gjorde en liten parodi på att vissa verkar tro att man har sig själv att skylla om man inte tar sig i kragen och går vidare och "ser till" att man får ett bra liv!
Föregående inlägg blandade in staten, dumt påstående-dumt svar!

En ovanligt dålig parodi. Jag håller nämligen med den du gör parodi på.

Man klarar mer än man tror. Ta lyxfällan som exempel. Personer som inte har hanterat sin ekonomi bra, som gör konstant dåliga val och därför inte har några pengar. Menar nu INTE att de som väljer att hålla i slantarna för sitt bröllop skulle vara kvalificerade att vara med på lyxfällan, men du förstår hur jag menar kanske?  Dvs, att det är valen man gör som skapar ekonomin och att man kan välja om och skapa en annan situation om man försöker.

Nog om det.

I min familj har vi absolut inga extrema pengar, men just nu tjänar vi  bra, har inga barn att försörja och vill satsa på vårt bröllop - med detta inte sagt att vi inte sparar och inte jämför kostnader. Det är verkligen inte "bara dra kortet det ordnar sig" utan vi jämför alternativ och leverantörer. Med 100 gäster så kostar det pengar, och vi vill verkligen ha alla våra vänner på plats och fira vår kärlek med samtliga.

Jag blir förbannad när de som lägger mycket pengar alltid måste klankas på- eller att det anses som onödigt av andra. Det ska till ord som "pangbröllop" och "stor baluns". varför är det så?

Som att jag skulle beskriva andras som "minibröllop" och "lågpriskalas" - det gör jag INTE.

my missis>> Du är min nya idol...hehe