Nej ni har rätt, det är mycket bättre att tänka att staten ska ta hand om var och en, och att ingen förtjänar att ha det bättre än någon annan. Helst ska vi ha likadan lön oavsett om vi jobbar 20, 40 eller 60 timmar per vecka.
Jag blir faktiskt uppriktigt irriterad när ni tror att jag inte har någon förståelse för att alla inte kan ha välbetalda jobb. Jag FÖRSTÅR det mycket väl, men jag vidhåller ändå att den allra största delen av ungdomarna i Sverige idag HAR möjligheter att plugga och få ett bra jobb. Och man behöver inte ens plugga på högskola för det, väljer man ett praktiskt yrke i en bransch som lider av arbetskraftsbrist, då kommer man antagligen att få en fet plånbok redan efter ett praktiskt program på gymnasiet.
Oavsett vad vänsterblocket brukar påstå i sina debattinlägg lever vi i ett land som har en väldigt hög intergenerationell inkomströrlighet, dvs. ens föräldrars ekonomiska status bestämmer inte vad man själv kommer att ha för inkomstnivå som vuxen. Därav anser jag att man i mångt och mycket är sin egen lyckas smed.
Jag tror inte heller på ödet; jag tror att alla ens val (vare sig de är aktiva val eller ej) har konsekvenser. Om en hög lön är viktigt för en, då får man tidigt bestämma sig för att sträva efter ett sådant jobb. Har man annat som är viktigare, som att skaffa barn tidigt eller starta ett eget företag, då gör man val som passar de livsmålen bättre.
Man har alltid en möjlighet att förändra sitt liv om man inte är nöjd. Livet är inte något som "händer" en, det är i allra högsta grad något man kan påverka själv. Vill man så kan man, brukar man säga. Visst, det medför att man ibland måste fatta obehagliga beslut för att i framtiden kunna nå det mål man satt upp.
