Välkomna till Tivoli Empatia!
Nu ska vi se vad det var jag ville förtydliga angående Ynglas skrikande...
Jo, först och främst så har jag hittat en lämplig teori att tro på, som förklarar varför - tack vare boken jag fick låna av Telis. Här står det lite mer om någon är nyfiken: www.happiestbaby.com/
Enligt författaren så kan man förklara mycket skrikighet med den saknade "fjärde trimestern", alltså att bebisar egentligen inte är mogna att födas förrän de är ca 3 månader gamla (men det är ju omöjligt då deras huvuden skulle bli så stora att de inte skulle kunna födas fram), så fram till dess kan man hjälpa dem genom att göra deras liv så livmoderlikt som möjligt.
Det står en massa andra saker också förstås, och många saker stämmer in helt klockrent på lilla Yngla, så jag känner att jag kan förklara varför hon beter sig som hon gör, och det är ju skönt. Men det är ändå jobbigt när hon skriker, jag reagerar väldigt fysiskt på hennes skrik, riktigt känner hur pulsen och blodtrycket skjuter i höjden.
Hon har skrikit ungefär lika mycket i flera veckor nu så jag tror inte tillväxt/utvecklingsperiod är hela sanningen, att jag gnäller mer just nu beror nog på att jag sovit dåligt i flera nätter och därmed inte orkar med så mycket trassel.
Om vi följer råden i boken till punkt och pricka så kan man lugna henne i de flesta fall, men det är skitjobbigt att hålla på flera timmar efter läggdags varje kväll när man är så trött! Ja, de flesta av er vet säkert vad jag pratar om! 
Jag förväntar mig inte att det kommer försvinna över en natt men det vore skönt om man kunde våga tro på att det åtminstone inte blir mycket värre framöver.
)
