Själva frågan i sig är egentligen inte fel att fråga, men det är det att den är så otroligt laddad med förväntningar, önskningar och mycket annat.
Jag är rätt trött på att försvara mitt val att inte skaffa barn JUST NU.
Jag har berättat det tidigare, men jag blev nästan attackerad av en tjej när jag berättade att vi vill vänta tills jag skaffat ett jobb och större lägenhet. Det tyckte hon var dåliga ursäkter, för "vill man ha barn då klarar man det oavsett jobb och större lägenhet"
Ehhh....vad f*n säger man då?
Att det ska vara så svårt för folk att förstå att alla har olika preferenser!!
Att de som har barn tycker att det är jordens mirakel berättigar inte dem att kräva mig på när var och varför, eller hur?
Och om jag skulle tala om att jag nyss fått missfall, eller att vi inte kan få barn alls, är de beredda på det svaret? Och varför ska jag ö h t vara tvungen att tala om det?
Om mitt val är att hålla tyst, ska jag behöva stå ut med frågan år efter år?
Nej, jag tycker att det är en känslig och högst personlig fråga. Jag har väldigt svårt att fråga folk när de tänker skaffa barn, bryr mig faktiskt inte om och när de tänker skaffa barn eller inte.
Däremot är det lättare att diskutera barn och allt annat runtomkring, tex barnuppfostran, könsroller m.m och då får man antagligen svar på den frågan ändå utan att direkt rikta frågan till den/de berörda och på så sätt kan de berätta så mycket de vill och vad de vill. Eller så säger de ingenting och jag är nöjd ändå!