Svar på frågan "när ska ni skaffa barn" trött på a

Har nu flyttat denna tråd som mer börjat handla om social kompetens till debattforumet istället.

sinefa
"Själva frågan i sig är egentligen inte fel att fråga, men det är det att den är så otroligt laddad med förväntningar, önskningar och mycket annat."

Precis! Man känner sig ju spetälk om man inte vill ha barn!

Jag kom på världens svar på tal häromdagen.
Peka på er partner och säg "Nä, vadå? Barn? Det har jag ju redan och han är tillräcklig!"

mig spelar det absolut ingen roll om folk frågar när vi ska ha barn. Jag tycker inte det är en oartig fråga, utan jag ser det så att personen i fråga faktiskt är intresserad av mig och min M2b framtida planer.

Du skrev Senifa att du fick en konstig reaktion av någon tjej för att du vill vänta med att skaffa barn, det kanske var en känslig punkt för henne, troligtvis inget med att du vill vänta.

Att frågan sen skulle vara ladda med förväntingar har jag då aldrig upplevt.

När mina nära och kära + folk runt om kring mig frågar när vi ska skaffa barn ger jag dem mitt svar, att jag inte är redo än, ingen har då i alla fall ifråga satt mitt svar.

Ditt svar Hime är konstig tycker i alla fall jag. Varför ska man nervärdera sin partner?

mapa

Toppen! Jag önskar jag kunde ta det lika coolt när folk ställde frågan till mig/oss. Dessvärre har jag ingen lust att behöva stå till svars för kända och okända.
NÄR tiden är kommen och vi känner oss redo tänker jag inte basunera ut det, utan det är något högst personligt mellan mig och sambon. Vi vet ju för 17 inte ens om vi KAN få barn överhuvudtaget!

Att frågan är laddad med förväntningar menar jag är något omedvetet. Folk som frågar tar det för givet att man kommer att skaffa barn någon gång. Varför är det så självklart?
Några har givit exempel på hur det tjatas och frågas från omgivning familj och vänner sen de gifte sig, andra när de träffade sin kille. Det är självklart att det finns förväntningar och önskningar från tex föräldrars sida, att man gift sig kopplas samman med att man kommer att fullborda tvåsamheten med ett barn: det ultimata heterosexuella beviset! Att kärnfamiljen är ett mål för många är ingen nyhet. (Undra förresten om folk tjatar lika mycket på homosexuella par?)

Och jag undrar fortfarande (citerar mig själv):
"Och om jag skulle tala om att jag nyss fått missfall, eller att vi inte kan få barn alls, är de beredda på det svaret? Och varför ska jag ö h t vara tvungen att tala om det?
Om mitt val är att hålla tyst, ska jag behöva stå ut med frågan år efter år?"

Och en till fråga : skulle du (om ni försökte aktivt) berätta för dem som frågar att ni håller på just nu?

Sinefa

Om vi höll på att försöka skaffa barn, så skulle jag svara, vi jobbar på det, det är alltså om det är en vän till mig, inte någon från jobbet. Om det var någon på jobbet som frågade skulle jag nog svara, den dagen kommer när den kommer.

Men saken är ju att jag inte ser det som att jag behöver "stå till svars" på den frågan.

När du säger att personen ska vara beredd på att få svaret av någon " jag har precis fått missfall" " vi kan inte få barn" tänker du så i alla fall?

Tänk om jag frågar någon, " har du syskon?" ska jag då tänka " tänk om dem precis har gått bort" ?

Men som sagt alla människor är ju olika. Jag har inga problem med att dela med mig av mig själv till andra.

På frågan om du ska få stå ut med frågan år efter år, är det nog så. Annars får du nog ryta i på skarpen och säger åt dem att dem absolut inte får fråga dig den frågan.

mapa

Problem med att bli gravid eller att man får upprepade missfall tror jag är _betydligt_ vanligare och känsligare än att syskon går bort.

Jag är glad att du inte har några problem med frågan men visst förstår du väl att det är många som är -fättfärdigt- besvärade av den?!?

Dessutom tycker inte jag att det är att nedvärdera sin partner att säga att han är som ett barn! Det är kul och sagt med kärlek, det skall tas med en nypa salt!

Det tror jag att det är många som gör. Skojar om sina män menar jag.

Cheri

att något av följande, mista ett barn eller förlora en anhörig ska vara värre än det andra, tycker inte jag man kan jämnföra. Båda tragedierna är jobbig.

Du förstod nog min poäng än då.

som sagt alla är vi olika, jag har inga problem med fråga om jag ska ha barn, eller när vi ska ha barn.

Är man besvärad av frågan så är det väl bättre att säga det rakt ut än att komma med dumma kommentarer eller som du tyckte att man skämtar bort frågan Då kommer säkerligen frågan tillbaka, Säger man i stället rakt ut att man är besvärad av frågan lär ju inte personen fråga mera.

Varför krångla till det.

För att det är tradigt att svara likadant hela tiden (de är ju många olika som frågar), det kan vara kul att variera sig ;) eller så känns det bättre att skämta bort det än att visa hur ledsen man blir?!?