För mycket är aldrig tillräckligt.

Yes! Jag har börjat styrketräna igen! Igår gick jag en powerpromenad på 1,5 timme i skymningen med barnvagnen och hade knappt ont alls i ljumskarna (livmodersstrulet ni minns) så i morse vågade jag äntligen ta fram mitt nyinköpta minigym. Det är bara en matta plus vikter men det räcker till hela kroppen eftersom jag kombinerar BP och core-övningar själv. Stoppade ner monstret (mätt och nöjd) i hennes sprillans nya babybjörn sitter och hon älskade den! Tittade intensivt på mig i 45 minuter medan jag gjorde plankan och båten och armhävningar, sen somnade hon till dånande musik. Jag kan lättat konstatera att jag nästan inte förlorat några muskler, särskilt inte magmusklerna som jag ändå inte tränat på tre månader. Ni fattar inte vad kul det är att träna när man inte FÅTT göra det! Eller rättare sagt, Lapinette, du är nog plågsamt medveten vid det här laget. Borde helt enkelt ha skippat all form av kroppspanik inför och under graviditeten, fanns alls ingen anledning.

Idag skiner solen åter och jag ska gå långpromenad med två väninnor och deras bebisar. Ska avsluta på café med en fluffsig cappuccino och sen hem och laga valentines-middag (eller hmmm, i alla fall beställa + duka fint + göra Lapinettedessert). Däremellan hoppas jag hinna sova lite för monstret sover ju inga åtta timmar i stöten för närvarande...

förhoppningsis: Jag har numera FEM barnvagnsmammor runt hörnet :) Det är de coola mammorna som bor här inne i french concession, medan de där maniska amerikanskorna i allmänhet bor ute i nåt förortsghetto.

Amelle, dessvärre är det svårt att undvika blöjsnacket, jag inser att jag knappt kan ha en normal konversation utan att nämna åtminstone en kroppsvätska. Men skillnaden när det är coola mammor att man snabbt kan hoppa till andra, intressantare ämnen. Eller i alla fall ha känslan av att man skulle kunna göra det.

förhoppningsis: Håller med om att många mammor BARA har sin mammaroll och inget annat, och att killarna är medskyldiga. Tack och lov har mannen träffat en del pappor just via mamma- och prenatalgrupper och de snackar om pappagrejer. Nästa steg blir att de träffas med bebisarna på typ babysim och bondar så att vi fruar kan sitta och dricka champagne. Att vi dessutom INTE ska prata om våra bebisar är kanske mycket begärt hehe... överkurs helt enkelt. Men alltså jag lovar, det är rätt skönt att vara såhär hjärntvättad. Det viktiga är att man är det på ett positivt sätt, att man har roligt när man träffas och pratar om sina bebisar, att man hyllar dem och är lycklig över dem och klär dem i söta små kläder och inte håller på och deppar och gnäller i kör för sånt är fullständigt förgörande. Helt ärligt, det är KUL att ha barn. Och bestämmer man sig inte på förhand för att det ska bli just kul, då ska man absolut inte skaffa barn för det är inget måste att fortplanta sig.

Nu ska jag - inspirerad av Amelle - ta en lång, härlig dusch. För till det blev det helt enkelt inte tid igår. Håret tvättade jag... jag minns inte när.

Kram, sunk-gemma

Ööööh,... vår valentines blev det inget av. Jag gick en långpromenad med mina väninnor och avslutade med en tvåtimmars-session på Whisk chokladkafé, rullade sedan hem och fick sur och trött mata monstret i tre timmar nonstop. När mannen kom hem hade jag inte hunnit (eller haft lust) att göra chokladdesserten och stället som skulle leverera vår middag hade partystängt. Var skittrött på att ha ett monster hängande på bröstet, sur och inte så trevlig. Det blev i alla fall OK till slut, beställde sallader från det vanliga stället, fick massage av mannen, luktade på voluspaljus och drack moet. Monstret sover fortfarande som en stock. Det tar emot men jag måste snart väcka henne för att hon ska sova OK i natt.

Just nu saknar jag mitt gamla liv en smula.

Kram, G

Gemma- låter tufft. Vet du någon orsak till att dottern beter sig så? Eller är det bara en fas tror du? Vilken snäll man du har som servar med Moët och massage!

För mig betyder Valentines absolut ingenting. Mannen kommer hem sent från la France och vi sparar allt firande till imorgon. Födelsedagar är ju så mycket roligare!

Förresten så ringde han precis från Paris och bara: ?jag älskar Frankrike!? Helt lyrisk efter en underbar boeuf bourguignon och ett gott rödvin till lunch på ett riktigt franskt brasserie. Och han som alltid varit så skeptisk och tyckt att fransmän är otrevliga, hehe. Nu vill han flytta dit för alla är sååååå trevliga. Känns som om att jag äntligen fått upprättelse, men vet inte om han bara haft otur tidigare eller om det är franskainlärningen som gör susen för att charma frallorna.

Amelle
Jag tror att det är franskan som gör fransoserna vänligare. hAr varir i Paris flera gånger och upplever en markant skillnad i bemötande när jag försöker på franska mot när jag tar det på engelska. Min franska är dessutom näst intill obefintlig men det gör inget, alla är så mycket trevligare.

Gemma
Stackare!
Det är faktiskt inte ofta jag hör mammor erkänna att de saknar sina gamla liv lite ibland, men jag vet att det är många som gör det men de vågar inte säga något för de är rädda att folk ska tycka att de är dåliga mammor som inte bara glatt kastar sitt gamla liv över axeln. (se mitt inlägg ovan)
Hoppas det känns lite bättre efter Moet och massage.

Vi firar inte heller alla hjärtansdag så hysteriskt, åt en middag tillsammans. FÖrsökte komma från jobbet tidigt och har nu ätit ihop och druckit lite vin. Nu blir det soffan och lite mys innan vi stupar isäng. Väcktes både i morse och i går morse av att bygget på andra sidan gatan drog igån 5.30!! Sen kunde inte jag somna om.

Hur ser era helgplaner ut? Jag ska försöka få lite ordning på packandet och börja med böcker och filmer, foton mm. Saker jag vet att inte behöver närmaste 2.5 vecka.

God morgon! Strålande sol, nöjt monster i vaggan, cappuccino i 45 minuter i sängen... och valentines var som sagt riktigt mysig, massage, snack, hämtmiddag och TV + sovande monster, förutom att vi båda var jättetrötta. Sex timmars nattsömn i stöten är ganska tärande när man är van vid åtta. Det kvittar att man sover ikapp under dagen, blir inte riktigt samma sak. Men ingen av oss är i närheten av att bryta ihop, förutom att mannen tjatar och tjatar om att vi ska ha hemhjälp. Han är trött på att tvätta och diska när han kommer hem på kvällarna (trots att jag gjort nästan allt under dagen).

Idag - tjat tjat - skiner solen igen och jag ser sååå fram emot min morgonpromenad.

Monstret var kinkigt eftersom jag gick lite för långt i mitt urmjölkande så maten var snålt tilltagen hela dagen. Hon trodde helt enkelt att den höll på att ta slut och åt i panik konstant hela dagen. Så i morse tog jag det lite lugnare.

Klart att man saknar sitt gamla liv! Det är väl oundvikligt? Men jag skulle ALDRIG vilja byta tillbaka. Och i helgen ska jag simma och på torsdag kommer mannen klockan fem så att jag kan simma och sedan gå på marockansk restaurang med en massa söta chix (dock inte monstret). Och på onsdag ska vi äta ute med vänner + bebis, et cetera. Så man kan göra nästan hur mycket som helst när man har ett monster. Bara inte lika spontant som förr. Men jag känner lite såhär... jag hade hur mycket frihet som helst. Men kunde inte riktigt inse poängen med den.

Nu ska jag väcka, mata, äta frukost i soffan och läsa vidare i Sisela Lindblom.

Hur blir er fredag?

Kram, jag.

förhoppningsis: Det är SJUKT knäckande när de skriker. Tack och lov har hon aldrig skrikit utan anledning, sådär hysteriskt... än. Vi kan alltid mata bort det onda :) Men det kommer kanske senare? Rund är hon i alla fall, och inte undra på det.

Här kan ni som fått nog av bebisupdate men är för artiga för att säga det, sluta läsa :)

Det går så fort, det är inte klokt! Igår eftermiddags klagade jag till väninnorna över att min bebis mest känns som en grönsak som äter och sover och skriker (fast hon skriker väldigt lite). Och idag har hon legat flera timmar och pratat med sina gosedjur, ensam medan jag kunnat ägna mig åt annat! Efter vår morgonpromenad i solen bestämde jag mig för att fixa 11-12-amningspasset (yes, vi fortsätter följa ett strikt schema) under trevligare former än hemma i soffan. Därför gick jag in på nya favvokaféet (=rökfritt och stora soffor) och beställde två cappuccino på raken, plus en fruktsallad och satte mig att läsa. Monstret åt duktigt i 10 minuter, sen ville hon sitta med sitt stora huvud runt-ramlande och titta mig i ögonen och utstöta ljuvliga små ljud. Hon ler också, jättestort och tandlöst som en liten gubbe, speciellt mot mannen när de badar. Så obegripligt att en social liten varelse fötts ur någon som för 3,5 veckor sedan låg i min mage. Så uppenbart att hon är lycklig över att vara född.

Idag tänkte jag eventuellt baka och skicka lite fler fotomail till alla snälla människor som skickat presenter. Folk undrar hur i all sin dar jag hinner skicka så mycket mail men jag har ju hur mycket tid som helst. Kommer att få ännu mer nu när ayin lovat att komma en dag extra för att diska och tvätta. Härligt!

Sverigefakta: Sverige är farligt! De flesta av mina väninnor är överens: När man väl immuniserats mot Kina, vilket tar ungefär ett år, så blir man nästan aldrig sjuk. förutom när man får besök från sverige - då blir man sjuk VARJE gång! Min fabuluos väninnas bebis (nu åtta månader) har RH-virus som hon fått av en besökande svensk väninnas barn. De fruktade dagisbacillerna tycks av någon underlig anledning inte existera här och allergierna lyser med sin frånvaro. Pourquoi???

Fan att jag missade tjejen som var utklädd till tiger och fifflade i en plankhög. Å andra sidan låter det märkligt likt helt normala saker som man ser på trottoaren i Shanghai, varje dag. Ni anar inte... måste upplevas.