Hej tjejer,
Detta är inte Tinga som skriver utan hennes sämre hälft till make (en del av er har till och med träffat mig i Gbg). De senaste dagarna har Tinga och jag fått lite mer äventyr än vad vi skulle önska och eftersom ni har varit ett bra stöd för Tinga vill hon att jag ska hålla er uppdaterade om vad som händer med trådens första (?) tvillingar.
Summan av kardemumman är att Tinga är inlagd sedan i onsdags kväll och att vi förmodligen blir föräldrar tidigare än vi egentligen skulle vilja. Jag tänkte att jag skulle redogöra för vad som har hänt, så ni som inte gillar maratoninlägg kan scrolla ner till nästa inlägg.
Som ni kanske vet har Tinga haft på gränsen för högt blodtryck men annars mått prima. I tisdags var det dags för ett besök hos BM och då hade trycket stigit ytterligare till 140/100. Vi fick därför en läkartid i går eftermiddag. Innan läkarbesöket kollade vi äggvitan i urinen och kom efter lite dividerande fram till att det inte var äggvita i urinen. Läkaren var inte direkt orolig, men sjukskrev Tinga på heltid. Och när vi kom hem kände vi oss ganska lugna, men då ringer BM och säger att hon hittat spår av äggvita i ett urinprov som Tinga lämnade. BM bad oss packa tandborsten och sticka till specialistmödravården på studs (de stängde om 30 min). Väl där blev vi slussade till förlossningen (av alla ställe ? dit ville vi ju inte), men det berodde på att det var kortare väntetid där. Efter diverse lyssnande och klämmande fick vi diagnosen ?en lätt släng av havandeskapsförgiftning? och eftersom det är en tvillinggraviditet blev det inläggning.
Idag på förmiddagen gjordes ett s.k. flödestest, där man kollas blodflödet genom navelsträngarna. Dessvärre visade det att flödet till den ena tvillingen är för dåligt (näst sämst på skalan) och det beror förmodligen på att kärlet helt enkelt är för litet. För att säkerställa näringstillförseln svarar Tingas kropp med att öka blodtrycket. Senare på dagen gjordes ett ultraljud och då visade det sig att den stora tvillingen vägde strax under 900 g (mitt på kurvan för en 3.5 kg bebis), medan tvillingen med det dåliga flödet vägde 625 g.
För en liten stund sedan pratade vi med överläkaren och han var till vår stora förvåning inte speciellt intresserad av vad de vägde!! Det är nämligen ålder och inte vikt som är intressant. Han sa också att det trånga blodkärlet inte kommer att bli större och för eller senare kommer det att vara för litet för att ge tillräckligt med näring. När det sker kommer barnen att plockas ut. Så nu kollas flödet genom navelsträngarna och barnens tillstång med CTG regelbundet och när den lille/a signalerar ?nu mår jag inte bra? eller om flödet försämras ytterligare så kommer de tas ut med snitt. Ingen vet om det händer imorgon eller när, men en realistisk gissning är att vi är föräldrar inom två veckor.
De kommer alltså att födas en bra bit för tidigt (Tinga går in i vecka 27 i morgon) och vård på neo kommer det att bli, men läkarna hyser mycket goda förhoppningar om att det hela kommer att sluta med två friska barn.
Tinga mår för övrigt oförskämt bra rent fysiskt, men givetvis är vi båda oroliga och nerverna hänger utanför. Samtidigt känner vi att vi är på ett av världens bästa ställe nu när något sånt här tvunget skulle hända. Vi har på något sätt gått och blivit fatalister, då vi inte kan påverka någonting och kan liksom bara följa med.
Hrm... det känns som det blev ett sakligt och lite torftigt inlägg, men det väl kanske också ett tecken på anspänning. Jag kommer att försöka titta in här vid något eller några tillfälle lämna små rapporter.
Tinga hälsa till er alla, men skickar en extra kram och lyckönskning till Telis.
