Hej!
Det viktigaste först: Tinga+make, jag kan inte säga hur otroligt rörd jag blev över att du har en tanke över till mitt lilla futtiga ÄP när du ligger på sjukhuset och kan få två, egentligen alldeles för små, tvillingar när som helst! Så otroligt gulligt! 
Jag hoppas ju förstås tillbaka med allt mitt hjärta att dom mår bra där inne så länge det bara går och sen kommer ut friska och starka! Jag säger som dom andra, så skönt att ni har passerat den där magiska tidsgränsen och att läkarna har all förhoppning om att allt kommer att gå bra. Men jag förstår hur jobbigt det måste vara just nu och kommer att vara ett tag framöver. Stora stora kramar till er alla fyra!!
Jag har haft ett par jobbiga dagar. 
Först när vi skulle åka till Falun så var det värsta trafikkaoset, det hade skett någon olycka på E4:an söderut men eftersom vi skulle norrut så trodde vi inte att det skulle drabba oss. Jo tjena ... eftersomt ingen kunde ta sig ut på E4:an söderut så blockerades alla påfarter till motorvägen och alla andra smitvägar i typ hela stan. Bara Sveavägen tog EN TIMME! Efter två timmar hade vi tagit oss från Söder till Akalla. Baaaaaah.
Och sen efter ÄP:et igår så ville jag åka hem redan före kl 10 men då var sjuksköterskorna upptagna och sen var vi tvungna att gå på Apoteket och äta lunch och ja, när vi väl kom hem till Stockholm så hamnade vi ju förstås i rusningstrafiken.... Jag var helt sänkt igår kväll. Och hela förmiddagen idag har gått åt till att jobba ikapp en massa bråttomsaker från igår.
Önskar att jag kunde komma med ett sånt där "tjoho, mirakel kan ske"-inlägg men så är det ju sällan i verkligheten. ÄP:et gick bra, vi fick komma in snabbt och det gjorde inte så farligt ont, lite mer ont än förra gången men det berodde nog på att han punkterade den där cystan jag hade.
Det visade sig att det var en endocysta, inte en sån gulkroppscysta som försvinner av sig själv som min (och Lappis ) läkare sagt. Så nu måste jag äta antibiotika i ett par dagar och antagligen så kommer jag att få tillbaka cystan och då kanske den måste opereras. Jag viiiiiiiiiiilllllllllll iiiiiiiiinte! 
Hur som helst, dom fick ut fem ägg och det var ju förvånande och bättre än förra gången när dom bara fick ut tre. Dom skulle också köra mikroinjektion på allihopa den här gången. Så då började man hoppas lite igen.
Men det ska man ju inte. Nyss ringde dom och sa att bara ett hade blivit befruktat men att dom var väldigt tveksamma till om det skulle dela sig ordentligt. Så status är just nu att dom ringer imorgon bitti och berättar om vi ska komma upp eller inte.
Så det verkar verkligen mer och mer osannolikt att det blir några barn gjorda i Telisfamiljen, varken med egen kraft eller IVF.
(Förlåt att det blev långt!)
Men imorse sov hon "länge"; först till 05.20 och så gick maken upp och stoppade i nappen och sedan vaknade hon 05.50 vilket är helt ok. Men det var ju det där med nappen då... Annars har hon sovit hela natten.