Jag har hört att vissa kyrkor inte går med på det eftersom det inte är en svensk tradition, men jag har alltid haft en bild i mitt huvud att jag vill ha det så. Har inte haft möte med prästen än och möjlighet att fråga. Men jag hoppas så innerligt... Någon som vet hur vanligt det är att få ett "nej" när det gäller det?
Min pappa hade skrattat hjärtligt om min man hade frågat honom om min hand. Han har nämligen uppfostrat mig till en mycket självständig kvinna, så om jag hade hittat en karl som trodde att han skulle anhålla hos pappa om min hand, då hade nog min pappa ifrågasatt MITT omdöme.... 
jag menar inte att du fördomer mig eller någon här inne. Men det finns dom som gör därför tar jag illa upp.
Om man frågar och sen inte ens tänker respektera svaret - varför fråga då? Vad är det för fint med det? Jag förstår faktiskt inte...
Det finns många kvinnor som väljer att leva underordnade sina män, oftast av religiösa skäl. Men det finns andra som gör det av tradition, sexuella preferenser (BDSM, t ex) och så vidare.
Jag skulle aldrig vilja leva så själv, men jag känner många som gör det och respekterar deras livsval.
Jag förstår inte riktigt felet med att fråga brudens far innan. Om min festis hade frågat min pappa först så hade de ju inte spelat någonroll vad pappa svarat. Och om pappa säger ja så kan ju jag sen säga nej till frieriet. Så då har jag ju som brud min vilja kvar eller har jag missat något?
Men man behöver inte göra det bara för att man väljer och kan stanna hemma!
Jag svarade på en del av detta i inlägg 155 tidigare idag. Inget frieri, ingen morgongåva (men den KAN göras ömsesidig), ingen slöja. O inget bröllop utan engagerad blivande.
men vad har han alls med saken att göra?
