Oniq skrev 2011-02-01 19:57:52 följande:
Jisses vad elak den här tråden blev... ..försöker även jag att dra tillbaka till topic.
Burre Präst: För att svara på din fråga; Jag har aldrig ens reflekterat över det som något symboliskt för kvinnans 'underlägsenhet' faktiskt. Må så vara att det enligt argument är så, men i mitt fall (om jag nu inte redan bestämt med min blivande att vi ska gå fram tillsammans -han vill inte stå själv därframme :) ) hade det varit en (oj hur ska jag formulera det så att det inte blir missförstånd..) motprestation(?) då det var JAG, och inte min mor, som gick vid pappas sida när hans mamma (min farmor) begravdes.
Låter det jättedumt?
Synd att allt ska målas så svart eller vitt. Ibland känns det som att man måste välja sida som rödstrumpa eller 'motsträvande traditionalist'....
Jag tycker det låter bra. Uppenbarligen har du och din far ett nära förhållande med tanke på att du gick vid hans sida, och i min ideala värld skulle du helt fritt kunna välja vem du ville gå in med. Även om jag personligen inte skulle vilja gå in med någon annan än min man eftersom jag anser att vårt förhållande är vårt eget i första rummet. Vad jag och många med mig ifrågasätter är att det nästan alltid är pappa man går in med, vilket gör att valet uppenbarligen inte är helt fritt med tanke på hur många kvinnor som har en mycket nära relation med sina mödrar men ändå går in med sin pappa. Att mannen ska hedras synligt och kvinnan (mamman) kanske hedras genom att sy brudklänningen är alltför talade för att jag ska kunna ignorera det.
En helt annan aspekt är att Svenska Kyrkan faktiskt har en tradition och om kanske inga specifika regler, en allmän inställning att brudparet går in tillsammans. Gifter man sig i SvK bör man respektera detta, annars står det en fritt att välja en borgerlig vigsel. Ingen skulle väl få för sig att gå in på en fin restaurang och envisas med att sitta på golvt bara för att det känns bättre? Man accepterar helt enkelt de regler som följer med.