Brudöverlämning - hit eller shit?

Tack för ett av de få sakliga och förnuftsbaserade inläggen i det här ämnet (Jo, jag har varit med och diskutera det förut).

Vad jag vet om historian bakom den gemensamma ingången är att den i stort sett har hängt med ända sedan man flyttade in vigseln i kyrkorummet.

Eftersom vigseln alltid haft en större betydelse som samhällsinstitutuin än som religiös handling så skedde vigseln först utanför kyrkan, på kyrkbacken. Därefter gick det nyvigda paret in i kyrkan för att fira mässan tillsammans. Så småningom flyttades hela vigseln in i kyrkan, vilket alla ni som funderat på friluftsvigsel säkert kan inse är mer praktiskt. Då blev det naturligt att låta brudparet fortsätta att gå in gemensamt.

Så den gemensamma ingången är inte tillkommen för att symbolisera jämställdhet, men den har med tiden kommit att få den betydelsen.

I andra delar av världen flyttade man in även den delen av vigseln som innebar överlämnandet av kvinnan till sin nya förmyndare/maken in i kyrkan. Den sedan har från början både praktiskt och symboliskt haft just denna betydelse, övelämnande.

I både England och USA börjar seden med att brudparet går in tillsammans dyka upp, inte minst när det gäller par som gifter sig för andra gången. Hur ser man på det? Tja, en del förfasar sig över hur jämställdhet får gå före gamla och älskade traditioner.

Att brudöverlämning förekommer vet jag och att den kommer sig av influenser främst från USA vet jag också. Men ingen har gett något sakligt skäl till varför man vill överge en handling som symboliserat jämställdhet till förmån för en som symboliserat förtryck.

Och jag räknar inte "För att jag vill det" som ett sakligt skäl.

Vad bra, med lite bättre information till nästa val kanske det resultatet ändras då! (Hoppet är det sista som överger en...)

Eftersom det är en lite bortglömd tradition, men ack så romantisk så här är en gammal svensk tradition till:

Mannen skaffar brudbuketten som kvinnan inte får se innan. På kyrktrappan lämnar han över den till sin blivande fru.
Det är ett vackert alternativ till er som inte vill ses före vigseln. Han kan vänta på kyrktrappan med blommorna och du kommer framskridande så att han får se dig för första gången i klänning, hår och smink. 
Istället för att låta den stunden bli ett skådespel för andra blir det till ett privat ögonblick för er båda att minnas resten av livet. 
Att efter denna känslosamma lilla stund tillsammans ta varandras händer och gemensamt gå mot altaret tror jag är en oslagbar känsla!
Ärligt talat så är de sista skälvande sekunderna innan man börjar gå in hand i hand det allra starkaste minnet av vigseln som jag har. Allt annat går så snabbt förbi, inte minst just för att man har publik vilket får en att inte riktigt fokusera på sig själv som när man är helt ensam. 

Att kasta sig in i en diskussion och hitta på svar för att provocera eller att utge sig för att vara någon annan är väl att vara ett troll.
Emblas mamma t ex har synts här på BT länge och såvida inte någon har tagit över hennes dator så är hon nog på riktigt.

OT: Jag har själv i ett annat forum kallats för troll, ett PK-troll. Det vara av den enkla anledningen att jag gav mig in i en mycket rasistisk diskussion och började skriva faktabaserade inlägg med källhänvisningar samt begära detsamma av övriga som bara kastade ur sig hat och fördomar. Det var inte populärt, men jag är ändå inget troll, jag tycker att alla är lika värda. Alltså kan man inte för att man anser att någon har åsikter som är uppåt väggarna direkt anta att de är ett troll.

OT: Det är du som har informerat mig om denna tradition, och jag tycker att det är en helt underbar gest! Vi kommer antagligen att göra så. Tack för att du berättat om det!

Precis så vill jag ha det, men min blivande tror inte att han har koll på det med blommor och vågar inte (men han kan ju låta floristen stå för tänket tycker jag då). Vi för nöja oss med att mötas i brudkammaren eller vad det lilla förrummet heter. Jag kan lova att rörda tårar kommer att trilla redan där. Sedan tar vi de gemensamma stegen in över altargången. Han och jag. Han är den jag litar på och den som är mitt stöd i livet! Det är honom jag vill ha vid min sida - det är ju därför jag vill gifta mig med honom.

Jag har bett en kompis att följa med min kille till floristen och hjälpa till i skapandet, eftersom min kille också är osäker på att det ska bli "rätt". Annars kan ni ju gå till floristen tillsammans, bara att det sedan är han som hämtar den innan ceremonin?

Precis så gjorde vi! Maken hade valt den vackraste buketten, som doftade underbart! Att stå där tillsammans och höra på kyrkklockorna och gå in hand i hand, att gå tillsammans mot vårt nya gemensamma liv, det var romantiskt och pirrande och vackert!

min pappa ska leda fram mig i kyrkan. det har jag alltid velat!
tycker feminister att det är förnedrande eller kvinnoförtryckande så får de tycka så men det är inte min åsikt! jag tycker att det är fint att göra så, att välkomna brudgummen in i familjen, att godkänna att vi gifter oss :D
sen har jag en privat anledning också. när jag var 3 år så gifte sig mina föräldrar och jag sa då till alla att jag gift mig med min pappa. så om jag nu är "gift" med min pappa så måste han ju överlämna mig till MIN man :)

Jag måste bara fråga om du har läst de argument vi lagt fram i tråden? Att vi inte ser det som att den enskilda bruden som går fram med pappa är förtryckt på något sätt.
Men att det faktum att det nästinintill alltid är bruden som går in med med sin far sorgligt nog symboliserar ett samhälle där mannen är normen och pappa ska hedras offentligt och mamma hedras genom att tex. göra buketten. Att vi också sorgligt förutsätter att mannen ska kunna stå ensam och stark och inte behöva något stöd. Vad vi menar är att ett samhälle där såväl brud som brudgum har ett verkligt fritt val att gå in med sin blivande, sin mamma, sin pappa, bästa väl eller kusin hade varit ett bättre samhälle där vi inte skulle vara låsta av samhällets normer utan få utlopp för vår sanna önskningar på ett helt annat sätt.

För jag kan verkligen inte tro att i 99,9% av alla förhållanden är pappa viktigast för kvinnan och mannen inte i behov av stöd. Att det är såpass många tycker jag är ett tydligt tecken på att vi inte gör fria val, och tyvärr medför det att vi skiljer på mannens och kvinnans ställning i samhället vilket får andra konsekvenser.