Brudöverlämning - hit eller shit?

Jag blir lite ledsen över att vi inte har så många olika brudar som argumenterar för överlämning kvar i tråden. En debatt brukar bli mer utvecklad och givande om man har flera debattanter på båda sidor som kan komma med input.

Det behöver man inte skriva rent ut.
Det räcker gott med att försöka pracka på sina åsikter och i en nedvärderande ton tala om att det är FEL att göra på ett visst sätt.
Då sätter man sig sjäv i facket "jag är bättre än er".

Som Oniq skrev så är ju hela bröllopet ett sorts skådespel.
Det är ju inte direkt något man gör varje dag, varken i klädväg eller annat.
Det finns många delar i ett bröllop som inte är "enligt tradition" men som vissa väljer att ha med i alla fall. 
Så varför skulle just den här delen vara så tabu?

Jag vet inte om du inte VILL förstå eller vad det är för något.
Men jag VILL dela upplevelsen med min pappa. Jag vill att han ska få känna stoltheten och ha bröllopsnerver.
Jag är trots allt hans enda barn. Han lämnade mig för länge sedan. Så det är ingen "överlämning" som sker nu. Den symboliken finns bara för de som vill se den.
Jag ser det som ett stöd, en upplevelse att dela och att minnas.
Och snart är han den enda förälder jag har dessutom...

Sen får du och alla andra faktiskt tycka vad ni vill. 
Jag är bara förvånad över hur ilskna många är för att vissa inte väljer att följa svenska traditioner.
Brudöverlämningen tog slut på 1300-talet.
Mitt tema är medeltid, ca 1300-tal. Då fanns inte dessa traditioner över huvud taget. Man hade brudöverlämning i dörren in till kyrkan. Men vi vill ha allt under tak och vi kommer inte att slaviskt följa alla regler för medeltida bröllopscermonier heller. Prästen har gått med på att hålla delar av cermonin på latin exempelvis. Men vi ska inte binda samman händerna efter välsignelsen som dom gjorde då...
Traditioner förändras och vissa saker kan man skapa nya eller anpassa...

Jag försöker hålla ett öppet sinne.
Du har rätt till dina åsikter, precis som alla andra.
Du kommer inte drabbas av att jag går fram till altaret med min far. Så varför tar du så illa upp?

Vad mycket som händer när man är borta på dagarna  låt oss fortsätta diskutera lite. Jag som känner mig ganska objektiv i denna fråga (säg till ifall ni känner annorlunda) har lite funderingar riktade till er som är emot överlämningar.

Vad jag är intresserad av att veta är ifall det var så att i de flesta fall var mamman som lämnade bort sonen skulle ni vara upprörda då?

Har ni som är emot överlämning någon som helst förståelse för hur andra tänker eller är det era åsikter som gäller till och allt annat är oförståeligt, ifall detta är faller tycket jag lite synd om er. 

Detta undrar jag av alla, varför spelar denna 20 meter långa promenad så stor roll, det är ju fortfarande brudparet som svarar ja och avlägger löften. Att haka upp sig på denna lilla grej tycker jag är lite kul...

Nej nu måste jag gå igenom tråden och se ifall det finns nå kul att svara på =)  

Vad roligt!

Ja, man hittar en massa kul när man läser gamla etikettböcker!  

De flesta småtjejer brukar vilja gifta sig med sin pappa, det var ju kul att du fick göra det på riktigt när du var liten då.
Vår tjej var brudnäbb och hon tycker att vi gifte oss alla tre!

Som du beskriver det tycker jag att du och din pappa borde stå framme vid altaret och ta emot din blivande istället. Det skulle vara annorlunda och personligt!

Och som sagt, det är inte den enskilda handlingen som visar på en personlig ojämlikhet utan helheten i samhället som vi diskuterar. 

Men varför måste det vara just en man till varje pris!

Om jag får tala bara för mig hade jag känt mig lika obekväm om det i 99,9% av fallen hade varit mamman som gått in med sonen. Kanske något mindre när jag tänker efter eftersom kvinnorna under en mycket lång tid har haft en svagare position i samhället och att rester av detta fortfarande finns pinsamt tydliga överallt. Då tycker jag att det är dumt att införa fler ritualer som påminner oss om detta. Jag tror att en ritual där mannen hedras offentligt som norm bidrar till vår undermedvetna inställningen att mannen är norm i många sammanhang.

För mig handlar det mest om att alla människor ska få utvecklas som individer och inte stängas in i roller bara för att man råkar vara man eller kvinna. Som jag har sagt tidigare vore mitt drömsamhälle en mångfald med bröllopslösningar där endera parten kanske går in med sin bästa vän, mamma, blivande, syskon, pappa oavsett kön. Dock hoppas jag väl att det ska vara en övervikt på brudpar som går in med varandra eftersom jag känner att ett äktenskap i allra första hand ska vara en affär mellan de brud och brudgum och att det är brudparet som ska stå i centrum på den stora dagen.

Vill du att kvinnor och män ska ha olika lön för lika arbete?

Vill du att kvinnor inte ska få rösta?

Vill du kanske att kvinnor ska vara omyndiga hela livet?

Vill du gå tillbaka till den tid när man ansåg att kvinnor blev sterila av att tänka för mycket?

Allvarligt?

Män och kvinnor är mycket olika - jättemycket! MEN varje individ är lika mycket värd och förtjänar samma rättigheter och möjligheter att forma sitt liv ändå - trots olikheterna.

Varför tror du att jag tar illa upp? Jag för ett resonemang och efterlyser en förklaring som jag kan begripa, till detta i mina ögon märkliga beteende. Du verkar däremot ta illa upp och känna dig anklagad för att vara mindre värd och allt vad det är. Det tycker jag är tråkigt, för det är inte min mening och det är inte dig som person jag är intresserad av att diskutera, utan principen. Egentligen ville jag nog inte diskutera detaljerna i just ditt bröllop överhuvudtaget utan mer allmänt om denna sed och varför det har blivit så populärt på senare år, men jag har svårt att låta bli att hugga på och argumentera emot de argument andra lägger fram, även om de råkar vara specifikt personliga.

Vad jag och flera andra försöker påpeka är att symboliken inte alls bara finns för dem som vill se den, utan vissa symboler och handlingar har en symbolik som de allra flesta människor är överens om, och som man ändå måste förhålla sig till på något sätt om man väljer att använda de symbolerna. Som i liknelsen med solkorset - vill man använda sig av den symbolen i den mening man vill tillskriva den måste man ändå förhålla sig till det faktum att de allra flesta människor kommer att se en nazistsymbol i den. Och vill man att ens pappa ska överlämna en till ens blivande make måste man förhålla sig till det faktum att man de facto blir överlämnad från en man till en annan, oavsett vad man vill kalla det.

Bra med en förklaring, skulle ha läst lite till innan jag svarade.
Nej, det är du som inte läser ordentligt, eller förstår problematiken.

VI kan vara precis hur olika som helst men det spelar ingen roll. VARFÖR ska vi inte ha samma rättigheter och möjligheter i livet för det? För det är det jag tycker att du säger.

VI ser helt olika ut kroppsligt. På vilket sätt ska det på verka vårt värde?
Själsligen håller jag med de andra att man inte lika lätt kan dela in män och kvinnor i ett fack. Det var något av det värsta min man visste när han var liten. Att behöva brottas med jobbiga småkillar - usch, han ville lira musik eller hitta på något kreativt. Och jag ville inte leka med klippdockor, fy vad tråkigt! Mycket roligare att skruva isär en väckarklocka och några prylar till och sedan uppfinna något nytt.

Att det finns kvinnliga och manliga sysslor stämde nog på stenåldern, men jag ser ingen praktisk nytta av det idag. Nu borde intresset få styra istället.