Buppielove skrev 2011-02-03 08:35:25 följande:
Vet ni vad som slår mig i hela den här diskussionen? Om man hela tiden ska tänka på hur saker och ting kan uppfattas av andra/vad vi lär våra unga osv hur kan man då fungera i livet öht?
Leksakerna och kläderna vi köper tillverkas ofta av fattiga (även barn) i andra länder. Maten vi äter importeras från andra sidan världen, där fattiga (återigen) utnyttjas. Många råvaror besprutas med gifter som är så giftiga för råvaran att de plastas in, medan arbetarna går utan några skydd. Vi flyttar produktion utomlands för att få ner produktionskostnader och få högre bonusar.
Ja.. Listan kan göras hur lång som helst där vi gör saker som påverkar andra och sänder ut signaler till vår omvärld om vad som är accepterat att göra. Viktigaste frågan är... Hur kan en "brudöverlämning", där enbart mina nära och kära (som vet varför jag vill att min pappa ska gå med mig) kommer närvara skapa så stor debatt när vi dagarna i enda gör saker som är miljoner gånger värre för omvärlden?
Nu tänker jag inte läsa detta forum längre, för jag känner att jag bara blir irriterad. Än en gång anser jag att det viktigaste i det här fallet är att acceptera och respektera att vi alla är olika och har olika önskemål.
Ja, jag tycker ju att vi ska tänka på det också. Alla måste ta ett ansvar för sina handlingar annars går det åt skogen helt enkelt.
Om vi inte slutar förbruka jordens resurser i den här farten så lämnar vi inget till våra barnbarn och barnbarnsbarn. Det är jobbigt, men vi får inte blunda för det.
Om alla börjar ta sina första stapplande steg till en mer ansvarsfull livsföring så kanske det blir lättare och lättare.
Jag orkar inte heller tänka på att över 20 000 människor dör i bomullsindustrin varje år. Men jag är ansvarig, precis som du! Varje gång jag köper ett billigt bomullsplagg så medverkar jag till att någon dör. Jag kan ju faktiskt begära ekologisk bomull eller att arbetarna får betalt osv.
I det sammanhanget är brudöverlämning en piss i Nilen kanske, men just i den här tråden är det det som diskuteras. Sedan har jag inte sagt att man inte får (utom i kyrkan) och jag respekterar olikheter, men om man inte kan tåla att diskutera sina beslut eller innebörden av dem som det uppfattas av andra så är man lite överkänslig tycker jag.