Burre Präst skrev 2011-02-03 14:39:52 följande:
Nu kommer kanske en del tycka att jag uttrycker mig väldigt okänsligt och därför vill jag påpeka att detta är min egen åsikt om Svenska Kyrkans roll i vigseln och min syn på gudstjänster i stort. Det är inte något påhopp på dig, skruttisOmuffis
Det finns ingen jämställdhet mellan kyrkan och brudparet!
Som präst är det jag och ingen annan som har det slutliga ansvaret för hur en gudstjänst ser ut!
Vissa saker kan utformas i samråd med brudparet, men det råder ingen jämställdhet mellan kyrka och brudpar. Vigseln är en gudstjänst, vilket betyder att den i allt (musik, språk, symboler, handlingar etc.) skall stå i överensstämmelse med Svenska Kyrkans tro och lära.
Vigseln är alltså inte brudparets stund att utforma som de vill, det är en gudstjänst som de kan välja att delta i.
Sedan är inte Svenska Kyrkan en kyrka som styrs uppifrån i någon högre grad. Det gör att enskilda präster kan variera i hur de ser på enskilda detaljer i en gudstjänsts utformning. Nackdelen med detta är förstås att det inte alltid går att fastställa att "så och så gör Svenska Kyrkan". Fördelen är att Svenska Kyrkan kan rymma mer än en enda uppfattning i olika frågor, även om hon har svårt för det och våndas storligen ibland.
Jag tycker det var mycket bra och tydligt uttryckt!
Att det faktiskt förhåller sig på det viset -nämligen att prästen har sitt jobb och sina befogenheter, precis som en lärare utifrån skollagen och läroplanen har sin, en läkare sin, en väktare eller ett butiksbiträde, servitris eller vårditräde sina respektive ansvar och förhållningsregler, frihet och bestämmanderätt-innebär ju inte att man för den skull är en okänslig yrkesutövare som inte vill och förmår kommunicera med dem man möter i sitt jobb.
Att man inte är beredd att ändra på allt och inget hela tiden, eller tillmötesgår varjehanda krav, nyck eller idé, innebär heller inte att man är stelbent eller sitter på tvären.
Det kan tvärtom handla om att man har något så sällsynt som integritet och att man tar sitt arbete på allvar i en större helhetsbild än på nivån att enskilda personer alltid måste vara nöjda. Ibland får man ta obehaget att somliga blir missnöjda och kanske både arga och otrevliga, för att man ska kunna se sig själv och sin arbetsgivare i spegeln. Det tror jag de flesta som arbetar i förhållande till människor fått erfara.