Vad är det för fel med brudöverföring??

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tycker jag det är fint för att pappa också får va med. Och sen är det ju det med att jag och min blivande inte har sett varandra innan...har inte sett varandras kläder och så.
Det är ju också väldigt speciellt och pirrigt =) Man undrar hur han kommer se ut och undrar vad han kommer tycka om hur jag ser ut. Och hur kommer han reagera när han ser mig =)
Så tycker jag iaf =)

Det jag undrar är om man verkligen BARA är emot brudöverlämningen som sådan eller hela konceptet med att man inte går in tillsammans.

Jag vill att min blivande man ska följa mig till altaret. Båda mina föräldrar är starkt stöd för mig och de kommer att stå längst framme i kyrkan (platserna längst fram är ju "reserverade" för de närmaste) och se hur vi kommer in. Det kommer att glädja dem!

Om man pratar gammeldags så betalar brudens föräldrar för bröllopet. med bruden följer även en brudkista för att bruden ska ha med sig nånting till sitt nya hem. Detta kan man ju om man vill se som att föräldrarna gifter bort sin dotter. Av samma anledning lämnar pappan över ansvaret för sin dotter till hennes nya man för att han ska ta hand om och försörja.

Gammeldags tänkande är grunden till denna AMERIKANSKA tradition att pappan lämnar bort bruden. Att en del sedan vill se det som att pappan är ett stöd till bruden är ju en ny tolkning av samma sak egentligen.

Eftersom jag har försört mig själv de senaste 8 åren och vi har ett kristet bröllop som är enligt en mix av protestant-katolska traditioner så går vi in tillsammans. Vi ger varandra hän och visar att vi vill leva livet ihop. Vi är en enhet tillsammans. Inga föräldrar inblandade.

Om man inte gifter sig i en kyrka så kan man ha brudöverlämning om man känner för det. Men betänk att när du väljer en kyrklig vigsel så kommer vigseln också hamna i den kontexten, med psalmer, med att det är en förening av två parter som ingår äktenskap. Brudöverlämning blir i denna kontext också en del av ritualen vilket gör att den traditionen som brudöverlämningen bär på blir starkare i kyrkan. Vilket i sin tur innebär att man inte kan ta bort betydelsen av denna handling: Du som kvinna har ingen vilja, din pappa som har tagit hand om dig hittills kommer att överlämna dig till din make som nu får ta hand om dig. Det spelar ingen roll hur mycket man än vrider och vänder på det och kallar det för att "följa" med dig eller att det handlar om kärlek. I den kontexten så finns det bara en innebörd. Sen är det upp till dig om du tycker att detta är okej för dig eller inte.

Sen kan man ifrågasätta parterna som deltar i det hela...

Varför är det pappa och inte mamma som ska överlämna?
Varför överlämnas inte brudgummen av någon?
Vad tycker din blivande? Har ni ens diskuterat vilken innebörd detta har i den kyrkliga kontexten?

Jag är inte emot brudöverlämning så att jag tycker det ska förbjudas helt och hållet, jag pläderar inte för någon lagstiftning . Jag tror heller inte att jag skrev att jag var helt emot det, jag argumenterade för varför jag vill gå in tillsammans och ville höra argumenten till varför man inte vill det. Är det för att man inte vill se varandra innan så är det ett argument, absolut. 

Symboliken i det hela kanske är olika för olika människor men för mig OCH för Svenska kyrkan (som många gifter sig i) står brudöverlämningen för att brudens far ger bor bruden till en annan man och det att brudparet går in tillsamman för att de är två fria vuxna individer som gifter sig av sin egen fria vilja. Om man då gifter sig i Svenska kyrkan tycker jag att man ska acceptera att kyrkan ser det så, annars kan man gifta sig någon annanstans och där göra som man vill. Delar man inte kyrkans syn kanske det inte är rätt plats för vigseln. 

Jag tycker inte om att kyrkan ger med sig och accepterar något som man så länge varit så starkt emot. Jag tycker kyrkan borde vara tydligare och neka vigsel om man inte kan acceptera vissa grundläggande principer som kyrkan står för. I kyrkan borde kyrkans traditioner gälla, vill man inte acceptera dessa finns borgerliga alternativ där man kan utforma vigseln som man vill eller andra samfund ,med andra synsätt som kanske bättre stämmer överrens med ens egna.   

Min mamma då? Jo, som jag har skrivit så har hon och min syster varit delaktiga i bröllopet genom att följa med mig och prova klänningar och skor och så. Det har ju inte pappa. Och jag vill inte att han bara ska va min chaufför så därför vill jag att han ska följa mig så att han också får vara med.
Jag och min blivande kommer står där framme sen och stötta varandra.
Du vill att din blivande man ska följa dig...och jag vill att min pappa ska följa mig. Så är det bara.
Nä, mina blivande svärföräldrar är inte oviktiga för mig. Men det är ju inte de som är mina föräldrar...det är ju av mina föräldrar och min pappa som jag vill ha det stödet. Det är väl inte så konstigt. Det är ju med mina föräldrar jag bodde i typ 22 år. Inte mina svärföräldrar även om jag har känt dem länge.

Jag tycker nog att Pärlis poäng är ganska bra. Min mamma och syster har varit väldigt aktiva och engagerade till annat. Varför ska inte pappa få en "uppgift" också för att involvera honom också?

Men om man vigs i kyrkan så kan man inte göra som man vill, kyrkan har en gudstjänstordning för vigsel t ex som man ska följa. Och prästen kan ju motsätta sig en brudöverlämning. Då får man ju acceptera det. Men om man gifter sig borerligt däremot så har man ju större frihet att utforma vigseln som man vill. 

Rufsas skrev 2010-05-07 11:26:45 följande:

Min pappa höll ett jättefint tal vid middagen till oss, han såg det som sin frivilliga "uppgift" och det var en fin medverkan