Vad är det för fel med brudöverföring??

Det finns massa trådar här där du kan få svar på din fråga... Det är tydligen ett jättekänsligt ämne här på BT. Blev varse om det för några månader sen... ;)

Ojojoj... Om du bara visste vilken fråga du ställde och vilken tråd du startat  Det här forumet är fullt av trådar där det diskuterats, ofta ganska hätskt, kring denna fråga.

För att svara på din fråga är brudöverlämning ingenting som ingår i den svenska traditionen och är fritt fram för den enskilda prästen eller kyrkan att neka till. Symboliken bakom brudöverlämning är nämligen att man helt enkelt "ger bort" sin dotter till mannen som nu blir den nya försörjaren över kvinnan som i princip behandlas som en handelsvara. Det är ingenting som finns i den svenska traditionen utan har enbart kommit hit genom Hollywoodfilmer.

För att svara personligt så står jag på motståndarnas sida. Varför skulle man inte vilja gå in tillsammans med sin blivande? Min pappa har ju inget med valet av man att göra, utan det är jag och min blivande som går in i kyrkan och äktenskapet tillsammans.

ojoj.... jag som såg det som en rolig grej att min pappa fick gå med mig och lämna över mig... Shit pomfritt... Jag trodde det va gammal tradition här i sverige... Du ser vilken koll man har...

Dags att tänka om då!!!

www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3674637.html t.ex. Och sök andra trådar där denna fråga avhandlats, typ hur många gånger som helst.

Tjena!

Det fina med att gifta sig är att man får göra lite som man vill! Det finns inget i den gamla svenska traditionella vigselakten som säger att pappan ska föra fram bruden. Men å andra sidan förändras vårat samhälle hela tiden. Tacos, julgran och tvprogram importeras hela tiden. Att kyssas framför altaret efter ett rungande: ja är inte heller svenskt. Vår präst berättade att det är Norskt, eller möjligen amerikanskt. Många gör det.

Ska man in på väldigt känsligt vatten, så finns det många delar, traditioner och seder som bidragit till traditioner som inte enbart var som man väljer att se det idag.

Det finns tre sidor, som drar i frågan du ställer. De som är för att alla får göra som de vill, de som struntar i hur andra gör helt och hållet samt de som har en stark vilja att tala om att det är fel att göra på ett vis som man inte själv tycker är bra.

Jag tror och hoppas att man inte begränsar sig för mycket. En handling kan ha flera olika djup.

Jag hoppas att alla får bröllopsdagen som man önskar och jg har inte hört någon som gjort på ett visst sätt ångra sig efteråt. Speciellt inte för att någon tycker att man valt en detalj i vigselakten som inte är från fornordiska sverige. Vigselakten är så mycket mer än bara att skrida fram. :)

Jag är mycket insatt i debatten och vet mycket väl vilken sida som "motståndarna" lyfter fram. Så jag behöver inte höra det igen :) Men som svar på ts fråga: Anledningen till att vissa är mot att gå in med sin pappa är att man ska stå på egna ben. Man ska visa att man inte släpas till altaret av ovilja samt att man inte är någon ägodel som kan ges bort. Min syn på detta är den motsatta och behöver inte upprepas. Men tycker du och din blivande man att det är en"rolig grej" så ska ni absolut göra det! En handling av kärlek, enligt mig och många mer!

Lyssna till va du/ni själv/a vill och läs andra trådarna!

Lycka till!

Om man absolut vill göra som man vill när man gifter sig kanske man inte ska gifta sig i svenska kyrkan.
Deras kyrkor är ingen kuliss till folk som vill gifta sig, den betyder faktiskt något för många personer.

Så vill man "använda" sig av svenska kyrkan och dess lokaler får man banne mig också finna sig i deras regler.

Detta kommer från en som inte har varit medlem i sv. kyrkan sedan hon var två år gammal men som är trött på folk som inte respekterar gudtjänstlokalerna, utan ser dom och kyrkans ritualer som något slags traditioner som de inte har en aning om.

Varför gifta sig kyrkligt om man inte är troende tex. eller döpa sina barna om man inte är troende

Håller helt med dig!

Måste bara påpeka att även om du gör det som "en handling av kärlek" så är det inte det. Kanske har många brudar tittat på amerikanska romantiska komedier och fått för sig att det är så man gör. Men nu vet jag ju inte det... det jag vet är att den bilden är ganska utbredd, varför skulle man annars undra över att bli bortlämnad vid altaret... för att inte tala om att skriva "just married" på bilen istället för "nygifta"...

Kontentan är nog att alla kan göra som de vill (många präster är dock väldigt emot att man blir överlämnad) Men att hitta på nya ideér på vad det skulle betyda att bli överlämnad, som att det skulle vara en handling av kärlek blir lite konstigt för att det är en sådan tradition med så stark innebörd så det kommer alltid att betyda just att man lämnar över, inte att man gör något av kärlek.

Men om det är på det sättet du säger att det är en handling av kärlek. Varför är det du som ska bli överlämnad och inte brudgummen? Vem ska lämna över honom?

Det är väl ändå prästen som avgör vad som är ok eller inte i kyrkorummet? Jag har varit på Gudstjänster där trummor och vissling varit en del av Gudstjänsten. Det tyckte jag var lite annorlunda... Näst intill respektlöst. Men samhället förändras och det är i många avseenden bra att utvecklingen, tekniken och kunskaper går frammåt. Så att bryta några regler mot kyrkan, har jag faktiskt svårt att tro att något brudpar gör på sin fina dag. Då skulle prästen, kantorn eller någon annan i samband med vigseltalet, tala om att det man önskar inte är genomförbart.

Du har rätt. Kyrkan är ingen kuliss. Kyrkan är en plats där olika högtider firas och den är högtidlig och vacker. Alla är välkomna dit.

Det handlar väl inte främst att göra precis som man vill och bara välja en tradition på trots. Personliga variationer i vigselakten förespråkas på Svenska kyrkans hemsida och våran präst hade absolut inget emot att vi önskade vissa detaljer. Vigselakten ska ju spegla de som gifter sig. Det är ju bara mysigt!

Att döpa sina barn i kyrkan om man inte är troende håller jag med om låter otroligt konstigt. Jag har en hel del vänner som istället har en namnfest för barnet, om föräldrarna inte är religiösa. Jag känner faktiskt ingen som döpt ett barn bara för att det ska döpas i kyrkan bara. Men det förekommer garanterat. Svar på den frågan kan kanske vara att kyrkorummet är en fridfull plats. Kärleken råder och det är högtidligt.

Hehe. Om jag gör en handling av kärlek, så kan väl ingen annan tala om att jag gör det av det motsatta..? Det låter väldigt konstigt. :)

Varför vi valde att göra som vi gjorde spelar ingen roll. Att diskutera varför man gör som man gör på kärlekens dag, ska man  möjligen diskutera med någon som visar förståelse för andra människors val. Att exponera sina tankar angående ett hett ämne, där man dessutom är ensam på ensa sidan är dömt till att bli tråkigt.

Jag tycker önskar att de som så hjärtligt tycker detta är fel informerar de som inget vet om det och accepterar att inte alla tycker msom ni gör. Världen blir lite trevligare om alla hjäpler till på så många plan som möjligt. :)

Ha en bra dag!

tycker inte det är fel alls, jag skulle haft min mamma som gick in med mig men kyrkans regler var att man ska gå in tillsammans för att visa att man är likvärdig, så fick ändra dom planerna.