Brudöverlämning - hit eller shit?

Jag valde Annat. Jag tycker det är helt upp till respektive brudpar hur man vill göra.

Det största problemet med "brudöverlämning" i mina ögon är alla skeptiker som propsar på att man låter sig själv bli en handelsvara om man väljer att gå in med t.ex sin pappa i kyrkan. Hade inte alla människor insisterat på att det är en ful tradition, kvinnoförnedrande osv så hade det inte varit det! Varför måste man hålla fast vid den ursprungliga betydelsen? Det är uppenbarligen inte så det ser ut i samhället. ALLA som väljer att gå in vid sidan av någon annan än BM gör det av personliga skäl som väldigt sällan har att göra med att de är förtryckta eller på något sätt symboliserar en handelsvara.  

Det här är en tradition som ursprungligen inte kommer från sverige så varför skall vi då vara tvungna att ta med den ursprungliga innebörden/symboliken hit? Det blir väl i princip som att skapa ett nytt val eftersom det inte är en kristen sed. Det är rent av löjligt att påstå att man är emot brudöverlämning för att det är förtryckande för oss kvinnor eftersom det inte finns något som helst förtryck i handling i dagens sverige!
Skall man prompt hålla fast vid gamla traditioner/seder/symbolik så skulle tex dementa människor i dag ses som själlösa som de gjorde förr. Ordet betyder till och med utan själ. Men hur många tänker på det sättet idag? Där har ni ett exempel på att den gamla ursprungliga  betydelsen inte nödvändigtvis behöver följa med in i dagens samhälle. Vi moderniserar och utvecklar ju allting annat så varför skulle man inte kunna göra det med brudöverlämning? Det vore hur enkelt som helst att få bort den gamla innebörden om folk bara kunde sluta tjata om den.

Jag väljer att gå in med min pappa i kyrkan. Jag gör det för att vi haft ett uruselt förhållande under min uppväxt, för att vi rent av avskytt varandra tidigare och nu har en underbar relation. Att gå in med honom i kyrkan är mitt sätt att tala om att jag älskar honom och att han betyder så pass mycket för mig att han får ha en viktig del i mitt bröllop. Det hade kunnat finnas andra sätt att visa detta på men så här väljer jag att göra och det har ingenting att göra med att jag är kuvad, förtryckt, såld, bortgift eller liknande utan det har att göra med att jag är en kvinna som kan göra mina egna val och skiter fullständigt i vad alla andra tycker om dem. 

Det är  en svensk tradtion att vi går in tillsammans som ett tecken på jämnlikhet och vi är båda villiga partners i äktenskapet.

Jag finner detta som en vacker tradtions som man ska bevara, det visar ju att kvinna och mannen är lika värda.

Och så bor jag i Sverige. 

Jag håller helt med om att det bör vara ett fritt val för varje brudpar, så därför valde jag annat.
Jag själv ska gå in med min pappa, för det är något jag alltid har velat göra.

Jag valde annat för jag tycker det är en fin tanke. Min far var tidigare listad som "närmast anhörig" att ringa vid akutfall, och sedan jag mötte min blivande man räknas han som närmast anhörig. Jag gillar familjesymboliken också, som att pappan i det tysta säger till brudgummen "välkommen till familjen och vi ser fram emot att få vara en del av er nya familj". MEN varken min far eller min kärlek gillar att stå i centrum, de hade garanterat svimmat båda två vid en överlämning! Alltså väljer jag att hålla kärleken hårt i handen under hela vigseln istället. =) Med andra ord: Jag gillar det och kan absolut tänka mig det, men jag utsätter inte min familj för detta påfrestande moment. (Tänk som brudgum att stå där framme och bli uttittad och vänta nervöst och försöka att inte kolla på klockan...!)

Jag köper förresten inte alls det lama argumentet "det är inte en svensk tradition". Nähä, men i så fall får alla i rasande fart sluta upp med allt som kommer från det stora landet i väst: (ett axplock) - Något lånat, något blått - Pussas i kyrkan - Kasta brudbukett - Skicka save-the-date Och så vidare!!

Är lite trött efter en låååång vecka på jobbet så jag hoppas ni hänger me =) 

Jag röstade på annat, av flera anledningar.  
Dels tycker jag att det är upp till varje par att bestämma hur de vill ha det, folk dömer varandra alldeles för mycket för att vi är annorlunda. Sen får man ju såklart anpassa sig ifall man gifter sig i SK och prästen säger nej. Att brudparet går in tillsammans är ju en gammal svenskkyrklig tradition  och man bör ha förståelse för det.  Dock har brudöverlämning förekommit i Sverige seden 1900 talets början, (tror det började bli mer populärt den brittiska kungafamiljen gifte in sig i den svenska). En svensk ärkebiskop överlämnade ju i alla fall en av sina döttrar så att säga att det kom med hollywood är ju lite fel ute... 

Våra  nordiska grannländer använder sig av brudöverlämning att man då vill använda sig utav det i sverige är ju inte jättekonsigt, vi är ju nära varandra både kulturellt och geografiskt. 

Huruvida man ser kvinnan som en ägodel när det kommer till överlämning beror helt på vem som kollar.  Vill man se att det är kvinnoförnedrande så kommer man se det oavsett hur mycket det i praktiken har ändrats, för visst är väl kvinnor numer medborgare med rösträtt?  

Och appropå kvinnans omyndighet så har jag en liten fundering, många är ju uppprörda för att brudöverlämning kommer från en tradition när kvinnan va omyndig och blev alltså en ägodel till mannen, eller hur? Att sverige då har haft en annan tradtion att kvinna och man går in gemensamt ändrar ju inte det faktum att kvinnan i alla fall var en ägodel till mannen? Så kan man inte då välja att se när brudparet går in tillsammans att mannen kommer in med sin nya ägodel för församlingen? inte att de jämställda för de var de ju inte, för så är väl den svenska historien? Nu tror ju inte jag att någon ser det så här, men det går att hitta kvinnoförnedrande liknelser vart man än letar om man vill hitta det. 

 Nu blev det lång och rörigt, är det nån som förstår vad jag menar? =) 

Kan tillägga att jag kommer gå in tillsammans med min fästman =)  

Verkar vara flera tjejer som ska överlämnas av sin pappa. Ska era blivande män också överlämnas av en förälder? Varför/varför inte? 

Jag tycker "shit". Folk får såklart göra och tycka som de vill, men jag tänker inte välja "annat" för det. Jag tycker verkligen att det är en larvig tradition och jag är glad att det inte är något som förväntas av mig och min pappa. Jag älskar och beundrar honom som tusan, men gå nerför altargången med honom vill jag inte!